Alice
Bah Kuhnke har fått det hett om öronen under sin första tid som kulturminister.
En av många kritiker är Expressens Gunilla Brodrej som anser att Bah Kuhnke inte har tillräcklig
kompetens för detta uppdrag. Att hon blir så hårt ansatt tror jag beror på två
faktorer. Den första är att Bah Kuhnke varit programledare för ett barnprogram.
Trots att detta var längesedan och att hon sedan dess arbetat med mycket annat
så är det programledarrollen som det skrivs om. Många av kritikerna tycker nog
att stadsministern kunde ha utnämnt någon ”riktig” kulturpersonlighet för detta
uppdrag. Men den viktigaste orsaken till kritiken tror jag dock är att
uppdraget som kulturminister i sig är omöjligt. Varför ska vi ha ett kulturdepartement
överhuvudtaget? Varför ska vi ha en ”kulturpolitik”? Varför ska staten med
hjälp av skattepengar vara smakdomare och definiera vilka företeelser i
samhället som ska anses vara värda att definieras som kultur? Varför ska staten fungera som en ”idoljury”?
Det kommer alltid att finnas olika åsikter inom kulturområdet och de som staten
inte stödjer kommer alltid att hävda att kulturministern saknar kompetens och
att kulturpolitiken är felaktig. Kulturpolitik är alltid ideologisk!

Jag tycker att vi ska sluta använda skattemedel till att
gynna vissa uttrycksformer eller skapare. Vi medborgare ska istället välja vad
vi ska ta del av för skapande och själva betalar för detta. Inget skapande är i
sig ”bättre” än något annat och bara för att något är gammalt betyder detta
inte att det ska bevaras på artificiell väg (med hjälp av skattepengar). Det
som medborgarna anser vara värt att bevara kommer att finnas kvar.
Kulturområdet bör vara en marknad som vilken annan marknad som helst. Detta
tror jag skapar en dynamik på kulturområdet.