De senaste veckorna
har det varit många inslag och artiklar i media om nazitysklands ohyggliga brott
mot mänskligheten. På Tv har jag kunnat se otäcka och skakande bilder,
skildringar och filmer från nazisternas dödsläger nästan varje kväll i åtminstone
någon av alla kanaler jag har tillgång till. Att vi med jämna mellanrum blir påminda om
denna hemska period i mänskligheten historia är viktigt även om åtminstone jag
aldrig kommer att kunna förstå hur detta kunde hända. Jag tror tyvärr heller inte att vi kan
förhindra liknande hemskheter i framtiden bara genom att prata om det som hände.
Dödande av civilbefolkningar i krig sker hela tiden. ISIL i Syrien och Irak är
bara ett exempel. Den enda skillnaden är att nazisternas mördande var så omfattande
och systematiskt.

Men något som jag
kommit att fundera på när jag tittar på program om nazisternas brott är sättet vi
pratar om förintelsen på. Det jag reflekterat över är att vi pratar om de
mördade människorna utifrån samma kriterier som nazisterna använde som skäl och
motiv till att döda dem. Vi pratar om att det var x antal miljoner judar som
mördades, x antal zigenare, x antal homosexuella, x antal polacker eller
ungrare som dödades och så vidare.

Varför är det så viktigt för oss att fortsätta
att dela in de mördade i dessa kategorier? Det viktiga kan ju aldrig vara vilken
religion de mördade ansågs eller ansåg sig tillhöra eller vilken kultur man
definierades till eller vilket land man råkade komma ifrån. Det viktigaste i
dag borde vara att se alla de som mördades som människor. Det är ju detta som
förenar de döda.

Varför gör vi då detta?
Jag tror att det är en försvarsmekanism mot det hemska. Vi försöker undvika att
se dem som hela människor genom att fokusera på en smal egenskap av eller i
deras liv, en egenskap som vi själva inte känner igen oss i. Det blir för
hemskt om de mördade blir för lika oss, om vi kan identifiera oss för mycket
med dem. Detta liknar det fenomen som ofta inträder vid stora olyckor eller
naturkatastrofer – ingen svensk som förolyckat, då var det nog inte så farligt…

Jag tycker vi borde
börja prata om döda människor i stället för döda indelade i kategorier. Sedan
kan man självklart prata om vilka motiv som nazisterna utgick ifrån när de
mördade när vi försöker förstå, men det är en annan sak.