Margot Wallström och regeringen har den sista tiden visat att Sveriges
röst i världen är starkare än vad vi har trott. Sverige har skrämt upp regiemen
i Saudiarabien rejält! För det är väl ändå så som vi måste förstå regimens
mycket starka reaktion på att vi fördömt det förtryck som de lägger på stora delar av Saudiarabiens
befolkning. Den starka reaktion som makthavarna i landet visat när Sveriges
regering fördömt att de piskar sina medborgare för att de bloggar om demokrati,
hugger av händer för småbrott, avrättar folk i parti och minut och behandlar
kvinnor som andra klassens medborgare måste ju tolkas som att de blivit rädda
för de konsekvenser som Sveriges kritik i förlängningen kan komma att få. Man
försöker visserligen blanda bort korten genom att försöka få det till att vi
kritiserar Islam men vad det handlar om är vår kritik av deras förtryck av
medborgarna i landet. Och varför är de då så rädda för vad Sverige uttrycker.
Jo, det handlar om regimens överlevnad. Makthavarna i Saudiarabien vet att om
de krafter som ligger och pyr under ytan, samma krafter som störtade en mängd
självsäkra diktatorer under den så kallade “arabiska våren”, släpps
fram så kommer de inte att ha en chans. Då blir det de som kommer att piskas
till döds. Makthavarna i Saudiarabien är livrädda för att medborgarna ska bli
influerade och få styrka från andra länders kritik av samhällssystemet och starta ett uppror. Extra känsligt tror
jag även att det är när det är en kvinna som uttrycker kritiken, detta kan
sända “farliga” signaler till de förtrykta kvinnorna i landet.

I Sverige fokuseras det nu mest på hur vi ska kunna återupprätta goda
relationer till Saudiarabien för att vi inte ska förlora exportinkomster. Detta
är rätt osmakligt. Hur ska vi kunna ha goda realtioner med en diktatur som
förtrycker sitt folk så som Saudiarabiens ledarskikt gör? Vad ska dialogen
handla om? Ska vi be dem piska lite lösare, eller be dem att piska sina
medborgare i löndom så att vi slipper se detta? Jag tycker definitivt att vi
ska avbryta alla relationer med detta land. Det kan komma att kosta oss
exportintäkter på kort sikt men kan på längre sikt komma att bidra till att
diktaturen faller. Jag tror även att detta kommer att öka vårt anseende i
omvärlden. När diktaturen faller kan det även komma att visa sig vara till
Sveriges fördel att vi tydligt tagit avstånd från regimen. Jag skriv
“när” eftersom jag tror att ju hårdare en regim måste förtrycka sin
befolkning för att behålla greppet över den, desto närmare är regimen sin
undergång.

Men att diktaturen faller är i sig ingen garanti för att medborgarna
kommer att få det bättre. Ingen vet vad som kommer i dess ställe. Det finns här
inga demokratiska traditioner att falla tillbaka på. Erfarenheterna från andra
länder som sparkade bort diktatorer under den “arabiska våren” visar
att det inte alltid blev bättre för medborgarna. Risken är att det blir
inbördeskrig och att Islamiska staten, IS, eller någon annan terrororganisation
tar ett greppet om landet. De enda som skulle tycka att en sådan utveckling
vore positiv är förmodligen Ryssland eftersom oljeproduktionen i i
Saudiariabien drastiskt skulle minska och oljepriserna därför skjuta i höjden.