En
allt viktigare del av de politiska partiernas verksamhet har blivit
den så kallade krishanteringen, vilket i praktiken är att på ett
snyggt sätt försöker slätar över misstag och pinsamheter och
helst leda bort uppmärksamheten från det som gått galet. Om vi
medborgare inte låter oss luras av detta så kan man, som
Miljöpartiet nyligen gjorde i samband med personskandalerna under
våren 2016, skylla på att man misslyckats med just denna
krishantering när opinionssiffrorna viker. Det är fortfarande inte
själva sakfrågan som är det viktiga, inte det faktum att man från
början gjort något som varit tvivelaktigt, utan det viktiga är att
man inte lyckats förklara bort det pinsamma och klantiga på ett
övertygande sätt.

Att
de båda språkrören för partiet sedan i Svt:s Agenda (15 maj)
konstant vägrar att svara på frågor och i stället försöker
filibustra intervjuen och konstant prata om annat än det som
intervjuaren frågade om leder mina tankar till att pariet borde byta
mediakonsulter.

Språkrören
tror att de är smarta politiker när de följer en uppgjord
mediastrategi som de lärt sig av dessa mediakonsulter men i själva
verket blir de bara obehagliga politiker som undvika att ge svar på
de sakfrågor som journalisten ställer och som vi tittare har all
rätt att få svar på.

Från
början skulle Miljöpartiets företrädare representera en ny och
annorlunda typ av politiker. De nuvarande språkrören representerar
dock tyvärr en helt “normal” typ av mediatränade
brojlerpolitiker.