Våld
mot kvinnor i så kallade “nära relationer” är ett stort
problem i samhället. Något som jag skrev om i mitt förra inlägg
och som jag även skrivit om tidigare. Denna typ av våld leder bland
annat till döden för cirka 13 kvinnor varje år i Sverige.

Vi
pratar mer om detta problem idag än tidigare men mycket lite görs
rent konkret för att avvärja brotten. Trots att det i många fall
finns tydliga indikationer på att något hemskt är på väg att
hända så görs mycket lite för att förhindra brotten. För nästan
hälften av de kvinnor som mördas i samband med denna typ av våld
har det funnits en känd hotbild hos polisen utan att dessa kunnat
förhindra brottet.

Jag
tror att vi måste tänka och agera utifrån två tidsperspektiv för
att minska detta våld (och även våld rent generellt i samhället).
I det korta perspektivet handlar det om att samhället måste bli
bättre på att skydda de hotade och bli bättre på att förhindra
de potentiella gärningsmännen från att kunna begå brotten. Det
andra perspektivet handlar om åtgärder som vi kan genomföra idag
som kan bidra till att minska våldet på sikt. Det är detta
perspektiv jag här vidare ska fokusera på.

Min
hypotes är att dagens gärningsmän är gårdagens offer, det vill
säga att dagens gärningsmän är de barn som vuxit upp i familjer
där våld förekommit och med föräldrar som missbrukat och/eller
varit pykiskt sjuka och att det är detta som sedan ligger bakom en
stor del av missbruk, psykiska problem och våldsbrott. Jag tror inte
på genetiska förklaringar, normlöshet eller brister i den
moraliska fostran som förklaringar till våldsbrott. Att förhindra
att barn växer upp under dåliga förhållanden, vilket bland annat
innefattar att förhindra misshandel av kvinnor i nära relationer,
blir härmed en samhällsfråga, inte enbart en individfråga.

Detta
är en hypotes som borde vara intressant att granska för någon av
de kriminologiska forskningsmiljöerna i Sverige. Ett sätt att göra
detta på skulle vara genom en djupstudie av ett tjugotal personer i
Sverige som blivit dömda för många och grova våldsbrott som
resulterat i minst ett mord. Fokus för studien skulle vara dessa
inividers uppväxtförhållande från födsel fram till cirka tio års
ålder och handla om att söka efter olika typer av missförhållanden
i individernas familjer. Detta kan ofta spåras till
föräldrarnas/vårdnadshavarnas brottslighet, missbruk, psykisk
ohälsa, utsatthet för våld eller hot och vanvård av barnen.
Uppgifter om dessa faktorer borde kunna belysas genom olika register
som finns.

Det
skulle exempelvis vara intressant att granska vilka
uppväxtförhållanden som mördaren Martin Jonssons och hans bror,
den så kallade “järnrörsmannen” som begick ett omtalat
mord för några år sedan, växt upp under. Läs även gärna mitt inlägg om Anders Behring Breivik (Barnet Anders) under rubriken “Om Anders Behring Breivik”.

Resultatet
av en dylik studie skulle jag vara mycket intresserad av att ta del
av. Om man kan visa att hypotesen stämmer borde detta få
konsekvenser för synen på brott, brottslingar och åtgärder mot
brott.