Det
är svårt att inte tycka synd om denna blonda norska helylleflicka
när hon på en presskonferens bedyrar sin oskuld i frågan om att
medvetet ha dopat sig med anbola steroider, och vidimerar sin oskult
med klädsamma tårar.

Kanske
är det som hon säger, att det är ett mycket klantigt misstag som i
huvudsak beror på hennes läkare, att hon, trots en stor röd
varningstext på förpackningen, råkat använda en dopingklassad
salva på sina läppar. Kanske är det så. Men detta ändrar i sak
inte fallet. Hon hade ett dopingklassat ämne i kroppen. Alla, i
princip, som blir ertappade med någon otillåten substans i kroppen
har en ursäkt: det är aldrig idrottsmannens/kvinnans fel, de har
fått i sig medlet av misstag, det är någon läkares eller ledares
fel osv. I rimlighetens namn borde alla som bedyrar sin oskuld och
kommer med en rimlig förklaring till hur man fått i sig preparatet
i så fall frikännas; ryssar, jamaikaner, rumäner, bulgare,
norrmän, svenskar osv. Då kan vi i princip tillåta doping.

Men
reglerna är glasklara. Det finns inga ursäkter. Det är den
enskilde individen som ansvarar för vad denne stoppar i sig. Detta
går inte att komma runt. Detta kan vara till synes hårt men något
annat alternativ är svårt. Att ta bort denna princip innebär att
man kommer att kunna dopa sig bara man har en bra förklaring och
någon annan som tar smällen.

En
annan aspekt är att man blir avstängd på grund av att man fått i
sig ett ämne som leder till att prestationsförmågan ökar och
detta föreligger ju oavsett hur man fått i sig preparatet. Man kan
ha fått en orättvis fördel i relation till sina medtävlande.
Därför bör det vara att själva substansen finns/funnits i
kroppen samt vilken substans det handlar om som föranleder
avstängning, inte någon annan aspekt.

Men
misstanken infinner sig även att det kan ligga något mer
systematiskt bakom denna cirkus. Tänk om det är så att Johaug (och
kanske andra) dopar sig (på egen hand eller med hjälp av förbund
och läkare) systematiskt under uppbyggnadsfasen på hösten och
räknar med att man inte kommer att göra några eller bara få
dopningstester under denna period? Men för att gardera sig så har
man denna historia med läppsalvan i beredskap och man utgår ifrån
att Johaug har ett så gott renome att hennes ursäkt ska godtas (med
läkaren som ett bondeoffer). Med tanke på hur man i norska
landslaget verkar ha experimenterat under lång tid med astmamedicin
till icke asmatiker i prestationshöjande syfte verkar detta inte
vara en helt orimlig hypotes.

Tänk
för övrigt om det varit en ryska som varit lika överlägsen i
skidspåret som Johaug varit under de senaste fem åren. Skulle någon
ha tvekat om att hon varit dopad? Och om hon hade åkt fast, skulle
någon ha trott på hennes ursäkter?