Under
de senaste åren har jag frekvent gått i kyrkan. Både på högmässor
och på olika konserter. Detta beror på att jag har två barn som
sjunger i kyrkokörer. Ibland deltar även det ena av barnen som
musiker vi gudstjänster. Det senaste halvåret har detta
gudstjänstdeltagande slagit alla rekord. Men jag tycker faktiskt att
det är ganska avkopplande och trevligt att gå i kyrkan. Det är
ofta bra musik och jag får själv sjunga, vilket jag tycker är
trevligt. Dessutom berör ofta själva predikotexterna någon
intressant aspekt av livet för mig att reflektera över. Ofta är
det bara att ta bort Gud ur texterna så kan det bli mycket
intressant. Det paradoxala med att jag börjar se kyrkobesöken som
något trevligt är att jag inte tror på gud. Jag är inte ens
agnostiker, jag är ateist. Detta tror jag är själva grunden till
att jag inte känner mig upprörd över att kyrkan sprider
villfarelser och lögner. Jag ser i stället kyrkan som
tillhandahållare av en förklaring som ger hopp inför livets
inbyggda trauma, livets ändlighet, döden. Att omslutas av en tro om
evigt liv och få denna tro bekräftad varje söndag inom ramen av en
standardiserad ritual tillsammans med en, oftast av staten (i
princip), sanktionerad auktoritet tillsammans med andra likasinnade
är ett mycket mäktigt försvar mot dödsångest. Att sedan själva
storyn haltar betänkligt är själva gudstjänstens och prästens
uppgift att inordna i en egen logik.

Men
även vi som inte tror på något gudaväsen använder strategier för
att förtränga döden. Det vanligaste sättet är att ockupera vår
tid med handlingar och tankar som gör att tankar om döden inte
kommer upp till ytan (även gudstro och gudstjänster kan fungera på
detta sätt). Vi fantiserar, vi lyssnar på musik, vi planerar, vi
konsumerar, vi tävlar, vi läser, vi lär oss, vi söker
uppmärksamhet av kärlekspartners, vi missbrukar droger eller spel .
Det mesta vi gör i våra liv gör vi för att hålla vetskapen om
vår egen död på avstånd. En annan typ av strategi är att dyrka
någon eller någon mer konkret. En slags religion kan man säga där
det metafysiska elementet inte är lika påtagligt. Var och en har
sin egen strategi. Utan en effektiv strategi kan vi inte leva. Tar
man bort en strategi så måste denna ersättas av en ny, annars
återfaller man i den gamla invanda strategin eller också så blir
man tokig.

Fundera
på vad du har för strategi, ofta är detta det du fokuserar på
eller gör när du inte har något speciellt att fokusera på.