Under senare tid har det debatterats om
huruvida invandrare ska kunna betecknas som en specifik folkgrupp.
Detta skulle möjliggöra att definiera viss typ a allvarlig
brottslighet som riktas mot invandrare som terroristbrott. I lagen om
straff för terroristbrott (2003:148) är ett av rekvisiten för att
ett brott ska definieras som terroristbrott att brottet ska ”injaga
allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp”
(2§). Framförallt väcktes denna debatt i samband med att en
åklagare inte valde att åtala för terroristbrott för ett
sprängattentat som genomfördes av anhängare till vit makt-miljön
mot en flyktingförläggning i Göteborg 2016. Detta på grund av att
ovanstående rekvisit inte ansågs vara uppfyllt.

Frågan om definition av begreppet
folkgrupp tycker jag är intressant. Att definiera invandrare som en
folkgrupp blir lätt absurt då detta i princip skulle innebära att
vi delar upp världens befolkning i två kategorier, svenskar och
icke svenskar. Men om vi tänker vidare på begreppet folkgrupp ur
ett lite vidare perspektiv så borde de två könen kunna utgöra
folkgrupper. Män och kvinnor skiljer sig åt på ett betydligt mer
objektivt och påtagligt sätt än kategoriseringen av svenskar och
icke svenskar. Även om det finns personer som kan vara svåra att
definiera utifrån denna indelning så är det i de allra flesta
fallen enkelt att dela in människor efter denna indelning.

Varför skulle då detta vara
intressant? Jo, för detta skulle kunna öppna upp möjligheten att
definiera våld mot kvinnor av partners och före detta partners som
terroristbrott. I Sverige mördas i genomsnitt 13 kvinnor varje år
av partners eller före detta partners och många kvinnor blir
misshandlade av dessa män. Brås nationella trygghetsundersökning
visar att drygt var fjärde kvinna någon gång i livet varit utsatt
för våld av detta slag. Denna typ av våld skulle då kunna
definieras som terroristbrott utifrån ett resonemang att detta våld
är strukturellt, ideologiskt och kanske till och med kan betraktas
som rasistiskt (dessa män betraktar kvinnor som en lägre stående
ras vilket berättigar användande av våld i ”uppfostrande
syfte”). De enskilda brottens motiv är att skrämma och
kontrollera det kvinnliga offret vilket leder till en strukturell
rädsla bland kvinnor generellt, bland annat genom att samhället
visar att detta våld i princip är tillåtet genom att våldet
tillåts fortgå år ut och år in. Visserligen pratas det och skrivs
i media om denna typ av brottslighet, visserligen dras det med jämna
mellanrum igång olika projekt inom polisen som ska arbeta med
problemet och visserligen lagförs en dela av förövarna men detta
hjälper knappast de kvinnor som kommer att bli utsatta för detta
våld, däribland de 13 kvinnor som kommer att bli mördade, under
nästa år, och nästa, osv…

Detta borde kunna ligga inom ramen för
terrorlagstiftningens intentioner, eller? Dessutom är antalet offer
för denna typ av brottslighet betydligt högre än offren för det
som vi vanligtvis brukar definiera som terroristbrott, både om vi
ser till Sverige och till den övriga världen. När Sveriges siffror
översätts till övriga Västeuropa så kan man dra slutsatsen att
cirka 520 kvinnor mördas varje år av sin partner eller före detta
partner, beräknat på att 13 procent av de svenska morden är av
detta slag och att det begås cirka 4000 mord i Västeuropa varje år.
Detta är lågt räknat. Sedan får man lägga till alla som
misshandlas. Tittar vi sedan utanför Västeuropa stiger dessa
siffror dramatiskt. Hotbilden mot denna folkgrupp måste betecknas
som mycket hög…

Under den senaste tiden har våldtäkter
och sexuella trakasserier mot kvinnor varit i fokus genom kampanjen
#metoo. Även dessa brott bör ses som en del i den manliga
folkgruppens strukturella förtryck, att genom hot och trakasserier
dominera den andra folkgruppen. Även dessa brott borde kunna därmed
kunna betecknas som terrorrelaterade.

Men ibland fokuserar vi på fel saker.
Varför lägga ner energi på en diskussion om vad som ska betraktas
som terroristbrott? Det viktiga bör vara att vi i första hand
förhindrar att brotten överhuvudtaget begås och i andra hand, när
vi misslyckas med detta, lagföra de som begått brotten. Detta
oavsett vem som är gärningsman, vem som är offer eller vilket
motivet till brottet är.