I dagens Aftonbladet (20171212) kan man
läsa att nästan 9 av 10 svenskar tycker att klimatförändringarna
är allvarliga och att 59 procent känner oro för hur
klimatförändringarna kommer att påverka oss i Sverige. Att vi är
så oroliga ses som något positivt. Vi har börjat förstå hotet
och tar det på allvar. Men vad betyder detta egentligen? Det är
lätt att i en undersökning säga att man är orolig för
konsekvenserna av klimatförändringarna, och vi kanske är det, men
vi är knappast så orolig att vi faktiskt ändrat våra beteende på
ett sätt som leder till en förbättring av klimatet. Oron måste
leda till förändring som i detta fall innebär uppoffringar av
sådant som vi idag värdesätter högt, sådant som innebär
drastiska förändringar i våra sätt att leva. Vi måste minska
vårt bilåkande drastiskt och inga fler semestrar till Thailand till
exempel. Vi måste även minska vår konsumtion av varor och
produkter drastiskt. För att påverka klimatet så måste vi leva på
ett helt annat sätt. Det räcker inte att sopsortera eller att köpa
en miljövänlig bil. Fram tills den dag vi hittat ett helt icke
miljöpåverkande energislag så måste vi, framförallt vi i
Västvärlden förändra vårt sätt att leva. Detta vill dock i
princip ingen. För de flesta är miljöpåverkan något som ligger i
framtiden och som nog kommer att lösas av forskarna. Vi som enskilda
individer kan sedan alltid hitta sätt att bortse från vår egen
påverkan – mitt lilla utsläpp spelar ingen roll, vi måste komma åt
de stora miljöbovarna, planet till Thailand skulle ha åkt oavsett
om jag åkt med eller inte och jag drar ju mitt strå till stacken
genom att sopsortera och kör en miljövänlig bil, använda
miljövänligt tvättmedel och så vidare.

Jag tror att vi som individer bara
kommer att överväga att ändra våra beteenden om något drabbar
oss personligen i nutid. Att vi eller våra barn blir sjuka av
utsläppen till exempel, som i Kina. Då kanske vi kan tänka oss att
förändra våra liv. Men bara kanske. Har vi pengar så tror jag att
vi fortsätter att urskulda oss med att vår del i det hela är så
liten att vi lika gärna kan fortsätta leva som tidigare. Jag tror
tyvärr att det måste gå mycket långt innan de 90 procent av
Sveriges befolkning som är orolig för klimatförändringen
verkligen kommer att förändra sina liv i enlighet med denna sagda
rädsla.