Nu är ”mello” över för detta år
och som vanligt har media varit mycket engagerade och skrivit en
oändlig radda med, oftast negativa, löpsedlar och artiklar om
programmet. Det har varit dåliga manus, dåliga mellanakter och
dåliga programledare. Och den mesta av musiken har sågats med
fotknölarna. Man har även frossat i vikande publiksiffror, trots
att programmet har de högsta tittarsiffrorna i Sveriges tv-värld.
Endast programmet Allsång på Skansen kan konkurera om medias
engagemang vad gäller tv-program i Sverige. Detta tycker jag är
intressant i sig men vad jag här vill lyfta är hur man tänker när
man utser vinnaren med hjälp av en så kallad internationell jury.
Vore det inte naturligt att det bidrag som vi skickar har utsetts som
det bästa av befolkningen i vårt land? Är det inte olika länder
folks bidrag som ska ställas emot varandra för att se vilket av
dessa som får flest röster (man kan ju inte säga att det handlar
om Europas folks åsikter eftersom varje land har lika mycket
röstvärde oavsett befolkningsstorlek). Varför ska Sverige använda
människor från andra länder för att utse det svenska bidraget?
Vad vinner man då om man skulle vinna tävlingen när det i princip
är de som röstar i tävlingen som har varit med om att ta fram det
vinnande bidraget?

Mitt förslag är att vi från och med
nästa år tar tävlingen på större allvar. Att vi släpper tanken
på att det i första hand ska handla om underhållning (som enligt
media ändå inte funkar), släpper fokuset på att det handlar om
att vinna den stora Europeiska tävlingen utan att det i stället ska
handla om att hitta bidrag med bra låtar och bra artister att
skicka. Dags att sparka ut Christer Björkman och att i stället
hitta någon som tar musiken på allvar och inte att hälften av
bidragen ska handla om lek och ploj. Släpp in fler bidrag som inte
är skrivna av ett fåtal låtskrivare som ofta skriver samma låtar
om och om igen.

Nästa år vill jag se ett nytt och
anorlunda mello.