Nu är det stora klimatmötet i Katowice i Polen avslutat. Med
viss framgång enligt vissa, bortkastad tid enligt andra. Min fråga är om denna
typ av klimatmöten med dess urvattnade överenskommelser om något diffust som
ska vara uppnått långt fram i tiden spelar någon roll för klimatet. Nästan alla
är överens om att åtgärder behöver vidtas för att minska vår klimatpåverkan och
att om vi inte gör något så kommer konsekvenserna att bli stora och allvarliga
för i princip alla människor på jordklotet i framtiden, det vill säga för våra
barn, barnbarn osv. Men det faktiska incitamentet att agera på ett sätt som
verkligen påverkar problemet är trots detta mycket litet. Jag tror att detta
beror på två saker, konsekvenserna ligger i framtiden och är otydliga samt att påverkan
inte går att direkt koppla till vårt personliga handlande. Varje enskild
individs miljöpåverkan är försumbar. Detta ska vägas emot att vi alla lever här
och nu. Det är nu som jag och mina barn behöver mat, det är nu jag vill njuta
av livet och kanske åka till Thailand, nu när jag har pengar till att göra
detta.

Det handlar om att vi som individer vill maximera vår
”nytta” med de pengar vi har och detta övertrumfar miljöhänsyn. Om miljöhänsyn
och ekonomi går hand i hand eller om uppoffringen är ringa så är det inte svårt
att vara miljömedveten. Att sopsortera, panta flaskor, köra bilen på ett
miljövänligare alternativ när detta till och med är billigare än bensin (etanol
i stället för bensin) är inte så svårt, men så fort det börjar kosta något
eller påverka våra liv på något väsentligt sätt så tenderar vårt
miljömedvetande att försvinna. Och detta kommer vi ofta undan med inför oss
själva och andra genom att vi sätter vår enskilda andel av miljöpåverkan i
relation till en större helhet. Min andel är försvinnande liten, det spelar
ingen roll om just jag genom mitt beteende bidrar till en negativ
miljöpåverkan, detta i sig påverkar miljön så marginellt att det inte ens märks
och tvärt om, om jag gör en stor uppoffring så kommer inte heller detta att
märkas. Vi kan sedan även rationalisera vårt miljöskadliga beteende på ett mer
aggregerat plan genom olika resonemang, till exempel att Sveriges andel av de
skadliga utsläppen är marginella i förhållande till exempelvis Kina och USA,
eller att kostnaderna för att åtgärda våra utsläpp blir orimligt dyra i
förhållande till den nyttan detta resulterar i eller att konkurrenskraften för
svenska företag skulle påverkas eftersom andra länder inte genomför motsvarande
kostsamma miljöåtgärder vilket på sikt skulle påverka den svenska ekonomin och
arbetslösheten negativt.

Detta sätt att se på utsläpp och miljöpåverkan, att vi och
alla andra på jorden sätter vår enskilda andel av påverkan i relation till en
mycket större helhet gör att jag blir pessimistisk till att det går att göra
något som minskar miljöpåverkan på ett drastiskt sätt. Varje försök att
genomföra politiska förändringar som skulle kunna få en radikal effekt men som
påverkar den enskildes liv dramatiskt och negativt kommer att leda till att
dessa politiker snabbt röstas bort (i demokratier) eller orsaka kravaller och
revolter. Sådana åtgärder kommer därför knappast att föreslås.

Det enda sättet att rädda världen, tillfälligt, tror jag är
om vi kan utveckla teknik som gör att vi kan fortsätta våra liv som idag med
konsumtion, resor med mera men med drastiskt minskad miljöpåverkan. Då tror jag
vi kan skjuta upp katastrofen. Den kommer troligen ändå, förr eller senare,
eftersom vi konsumerar upp jordens resurser i ett allt högre tempo. Vi kommer
att köra världen i botten förr eller senare och utifrån detta kommer mänskligheten
sedan att få bygga upp en ny värld ur askan.