Under den sista tiden har ett stort fokus, både medialt, politiskt och polisiärt, riktats mot så kallade gängskjutningar och den grova gängbrottsligheten. Denna brottslighet har resulterat i ett antal mord, några med offer som varit totalt oskyldiga men för det mesta med offer involverade i brottslig verksamhet och med troliga motiv som hämnd eller vedergällning. De flesta av morden klaras inte upp och kunskapen omkring dem är begränsad. Polisen lägger oerhört mycket resurser på dessa brott och politikerna engagerar sig genom att hålla partiöverskridande samtal om problemet och tillsammans har politikerna lagt fram ett antal förslag på åtgärder som man hoppas ska leda mot att denna typ av brottslighet ska minska. I media får dessa skjutningar ett stort utrymme, även om uppmärksamheten verkar minska något då dessa skjutningar mer och mer blivit ett allt mer normaliserat tillstånd. Jag tycker nu inte att det är konstigt att dessa skjutningar väcker uppmärksamhet och att polisen lägger stora resurser på att lösa dessa brott, även om deras resultat är magert.

Det som jag dock tycker är intressant och olustigt är att inte morden i nära relationer väcker samma engagemang. Här är det i huvudsak en kvällstidning som kartlägger problemet och driver frågan och  kunnat visa att det i genomsnitt mördas 15 kvinnor per år av sin man, pojkvän eller före detta man eller pojkvän. I många av dessa fall har polisen, sociala myndigheter och/eller psykiatrin vetat om att kvinnan svävat i livsfara och till och med vetat om vem den hotande personen är. Omkring dessa mord blir det sällan braskande rubriker och politikerna håller inga partiöverskridande samtal för att ta fram lösningar. Här behövs inga nya åtgärder för att ta fast gärningsmännen, de åker nästan alltid fast. De finns ofta kvar på brottsplatsen och kan till och med vara de som larmat om dådet. Här handlar det i stället om att hitta sätt att förhindra att fler kvinnor blir mördade. Dessa mord borde rimligen ses som ett oerhört misslyckande för samhället. Hur kan vi acceptera att det nästa år, år 2020, troligen kommer att mördas 15 kvinnor i Sverige vars utsatthet ofta varit väl känt av samhället? För varje mord av detta slag går det dessutom ett stort antal misshandelsfall och i många av fallen finns det barn med i bilden som förlorat sin mamma och som kanske även har vuxit upp i ett hem präglat av våld. Dessa barn kommer att vara märkta för livet av sin uppväxt och kommer kanske att bli ett problem för samhället i framtiden. 

Varje gång en kvinna blir mördad eller misshandlad av sin man, pojkvän eller före detta dito har samhället misslyckats. Detta bör vara något som helt enkelt inte ska accepteras och om det sker borde det ses som ett oerhört misslyckande för samhället.