I debatten om vilka åtgärder som bör vidtas för att minska människans klimatpåverkan och vem som bär ansvaret för att dessa åtgärder vidtas, skjuter vi individer ofta ifrån oss ansvaret till politiker, stater, myndigheter och företag.    

Detta gör vi för att vi som individer inte vill förändra våra sätt att leva. Vi vill inte vidta de åtgärder som drastiskt skulle komma att påverka våra liv på ett, enligt de flesta, negativt sätt. För att döva ett gnagande dåligt samvete så vidtar vi i stället ett antal pseudoåtgärder som att sopsortera, äta lite mindre med kött, åka lite mindre med bilen, köper en miljövänlig bil om vi har råd, kanske flyger lite mindre mm. Det som är gemensamt för dessa åtgärder är att de egentligen inte kostar oss något men kan skänka oss ett gott samvete så att vi kan fortsätta att leva våra liv i princip oförändrat. Dessa åtgärder cementerar i stället vårt sätt att leva och därmed våra utsläpp. Även om vi minskar vårt flygande så fortsätter vi ända att flyga när vi tycker vi behöver det, vi fortsätter att åka bil och klagar på bensinpriserna, vi fortsätter att äta oss proppmätta – ofta med kött och grönsaker från andra länder.  

Vi medborgare har ingen vilja att förändra och röstar därför på de partier som företräder en lagom inskränkande miljöpolitik där denna får sitta i baksätet för de frågor som ses som viktiga och som handlar om vår välfärd idag – ekonomin och arbetsmarknaden. Det parti i Sverige som vill ändra denna prioriteringsordningen – Miljöpartiet, får inga röster.

Men vi lägger ändå skulden på politikerna. Det är de som ska lösa problemet. Detta är en bekväm inställning. Men politikerna i en demokrati representerar sina medborgare och kan inte och ska inte föra en politik som inte representerar medborgarnas vilja. Om de hittar på något annat så blir de dessutom bortröstade vid nästa val eller avsatta på annat sätt.  

Det handlar om oss enskilda medborgare och förändring av våra liv om klimatet ska påverkas. Både genom våra aktiva och frivilliga val – som vi dock inte ska överdriva betydelsen av, men framförallt genom att vi är beredda att offra något för oss värdefullt och att vi ger våra politiker i uppdrag att fatta ytterst obekväma beslut för oss som kommer att påverka våra liv i grunden.