Känns lite konstigt att höra representanter för en borgerlig regeringen förespråka något annat än ett marknadsekonomiskt perspektiv som lösning på makroekonomiska problem. Elisabeth Svantesson, moderat finansminister, är en av dessa. Hon uttryckte idag, både i nyhetsprogram på tv och på en pressträff att det är fel av handlare att höja matpriser “mer än vad som behövs”. Handlarna ska så att säga “hålla igen” för samhällets bästa.

Men i en marknadsekonomi blir detta högst problematiskt. Själva grunden för att denna typ av system ska fungera är att företag alltid ska sträva efter att maximera sina vinster.

Ett företags själva existensberättigande är att föröka sina ägares investerade kapital, detta är själva syftet med att driva företag. Ägarna är i många fall vanliga medborgare som satsat sina besparingar i aktieinnehav, fondinnehav eller som har sina pensionspengar placerade i fonder. Ägarna förväntar sig att de satsade pengarna ska växa, annars så kommer de/vi att ta ut pengarna och investera dem i något annat. Det är till och med olagligt att sätta andra intressen före vinsten för en företagsstyrelse, så det Elisabeth Svantesson förespråkar kan i princip hävdas vara en uppmaning till att begå brott och kan dessutom leda till andra allvarliga konsekvenser för samhället.  

Överpriser i sig är inget som kan existera i en fungerande marknadsekonomi. Priset som sätt är det pris som tillräckligt många köparen är villiga att betala. Finns det däremot en mycket stor vinst inom något område så är själva idén att detta öppnar upp för andra aktörer som är villiga att ta ut en lite lägre vinst och därigenom skapa konkurrens vilket kommer pressa priserna på ett naturligt. Matvarukedjan Lidl är ett exempel på detta inom livsmedelsbranschen, och fler alternativ kommer säkert att dyka upp om det finns stora överpriser inom denna bransch.  

Det Svantesson och andra borgliga politiker förespråkar är i princip någon form av planekonomi, motsatsen till vad dessa vanligtvis brukar förespråka. Detta har dock som vi alla vet testats utan framgång.

Nu tror jag dock att Svantesson själv inser problemet med sina resonemang. Att hon ändå resonerar som hon gör tror jag främst beror på att hon försöker hitta syndabockar för den uppkomna situationen som regeringen kan komma att ställas till svar för. Nu duger det inte att skylla allt på sossarna längre, nu måste man hitta andra förklaringar som ligger utanför regeringens kontroll. Ondskan här blir lite förvånande själva marknadsekonomin och ICA-handlarna.